Drömmen om guld lever!
Fokuset fanns inte på den här matchen. I horisonten skymtade en guldfinal. Vi längtade dit. Den här matchen mot HBK kändes på förhand bara som en hårsmån i jämförelse med hur matchen på söndag kunde bli. Men det gällde ju också att inte sjabbla bort det och förlora.
Förusättningar inför matchen var otvivelaktiga. En poäng behövdes sen var vi vid den där åstundade horisonten.
Känslan vid paus var ohyggligt jobbig. 0-2 underläge mot Halmstad. Klacken våndade av blotta tanken att AIK i halvtid bara behövde vinna mot Örebro för att säkra guldet. Hemskt var det! Smsen från några hånfulla "gaisare"* uppmuntrade inte speciellt.
Men första halvlek var usel, speciellt i samband med Emir Kujovic 0-1 mål och därefter. Det var felpassningar, förlorade andra bollar och det rådde något slags krampliknande tillstånd. Halmstad kunde ta över och uttöka ledningen till 2-0.
Tungsinthetens makt tog i överhand på läktaren men hoppet fanns kvar. Det är ju det sista som överger människa och det kunde bara inte släckas. Faktorer som bestred detta var att blåvitt inte hade förlorat på hemmaplan och vände 0-2 underläge till 2-2 mot Häcken i somras.
Direktiven i halvtid i senaste matchen mot Bp var att : "Ge järnet eftersom vi inte har något att förlora och allt att vinna." Det resulterade i en seger med 3-0.
Samma kände jag igår. En halvlek återstod o lika mycket som HBK åstadkom i första halvklek kunde vi göra om inte mer i andra.
Några i klacken kommenderade om mera engagemang, dvs mer stöd åt våra blåvita änglar genom att alla skulle sjunga. Så jag märkte en aning hur alla taggade till.
Ibland är det en skyttekung som är den utslagsgivande koden för att ett lag ska gå segrande ur en kamp. I det här fallet inte förlora! Jag pratar om Hysén som både peppade gubbarna och själv visade tydliga framfötter genom att göra två mål. Hans första mål var för övrigt en godbit för alla fotbollsälskare. Han tunnlade backen och skruvade in bollen kliniskt intill stolpen och förbi Bahne i Halmstads mål. Vid det ögonblicket var jag helt säker på att vi skulle kvittera. Klacken var i extas ,som alltid, då vi jagar kvittering eller känner vittring på fler mål. ("Framåt blåvitt gör ett mål...")
Mycket riktigt blev det 2-2. Selakovic slog ett inlägg som HBK-keepern inte kunde hålla, taffligt kan tyckas. Men i varje fall så damp bollen ner framför en viss Hysén som bara behövde tåa in bollen från ett avstånd på max en meter.
Det målet var av stor betydelse i ytterligare en bemärkelse att Hysén gjorde sin 18:e fullträff i ordningen och gick upp i skytteligaledning.
När det var kvitterat kände jag att matchen kunde blåsas av, i rädsla att HBK kunde skapa oreda i IFK:s straffområde och kanske ta ledningen igen och därmed släcka all guldfeber...
Jag hade varit nöjdare med en seger givetvis men sett till hur matchen artade sig så ska vi vara belåtna med det oavgjorda resultatet. Blåvitt kom ikapp och visade återigen hur svårt det är att besegra dem på Gamla Ullevi. IFK Göteborg fascinerar mig om och om igen. På det mentala planet förfogar de över ett enormt lugn och en kolossal styrka när de behärskar att ställa om på ett sådant sätt. Från att i första halvlek spelat en vankelmodig fotboll till att i andra halvlek gå ut och spela den triviala och enkla bonnafotbollen som så många gånger är lyckosam.
Hysén! Du är en räddande ängel! En liten vädjan: Sänk AIK!
Jag har härliga vibbar inför söndagen framförallt efter dessa ord från Hysén om matchen på söndag : - Det blir annorlunda eftersom det handlar om att vinna eller försvinna. De senaste matcherna har inte varit avgörande på det viset och vi har inte varit speciellt bra. Nu finns det bara en sak som gäller, lovade Tobias.
Det som kommer att fälla avgörandet till blåvitts fördel är att blåvitt anpassar sig efter vilka matcher de spelar. Mot Malmö, Bp och HBK gör de inga enastående insatser men de sköter alltjämnt sitt jobb och hänger kvar i guldstriden enda till sista skedet. Starkt gjort medtanke på hur en hel drös spelare har ådragit skador(främst Söder och A.johansson) och vilka nyckelspelare som har försvunnit utomlands(Wernbloom och Bjärsmyr).
Jag välkomnar alla gnagare men begå inte hybris för det krävs mycket för att ens ta poäng på änglarnas territorium, Gamla Ullevi. Så var ödmjuka, som alla göteborgare...
Guldfebern är här allesammans!!!!!
*"En slags skymfning över alla som inte hejar på blåvitt"
/Mathias
